Längdsvarvning
Längdsvarvningen uppfanns i Schweiz speciellt för att tillverka smala axlar till urverk. På engelska heter längdsvarvning fortfarande Swiss type turning efter sin härkomst.
Den största skillnaden mellan längdsvarvning och konventionell svarvning är att arbetsstycket (1) både roterar (6) och rör sig i sin längdriktning (5). Chucken (3) som håller fast arbetsstycket sitter oftast en bit in i maskineriet och arbetsstycket stöds istället med en så kallad guide bush eller stödhylsa (4). Verktyget (2) rör sig endast radiellt i förhållande till arbetsstycket så att avståndet mellan verktyget och guide bushen alltid är konstant.
Fördelen med detta är att man minskar risken för att arbetsstycket böjer sig när verktyget är i ingrepp. Detta gör att längdsvarvning är speciellt bra för svarvning av långa smala axlar.
Längdsvarvar tillverkas vanligen bara för att kunna svarva diametrar upp till 32 millimeter då större diametrar gör att fördelarna med längdsvarvning inte är lika stora. En begränsning med längdsvarvning är att man ofta bara kan göra en passage med verktyget. Efter detta har diametern minskat så att arbetsstycket inte längre passar i guide bushen. Ska man göra flera passager i en längdsvarv kan man bara dra tillbaka arbetsstycket samma längd som avståndet mellan guide bush och verktyg.